en vecka i en egen liten bubbla...

...så var det lördagkväll igen, för en vecka sen låg jag nu i soffan, försökte slappna av mellan värkarna för att sedan slumra till och sen vakna till att vattnet gick...konstigt hur livet kan förändras på bara några dagar, nu är det inte alls sig likt, nu sitter man här med en bebis på armen, en bebis som totalt vänt upp och ner på våra liv men bara på ett positivt sätt, dagarna består nu i att finnas till för lilla L, mata, söva, byta blöja, mysa, mata, söva, byta blöja och där emellan går man runt som i någon slags trans, får liksom ingenting gjort, går och tittar på underverket när hon sover, blir lika glad varje gång.

Även om hon idag höll på att få mig att börja gråta, haft en riktig skrikdag när inget varit bra, bara att glömma att försöka göra sig själv i ordning, eller att själv försöka ta sig något att äta, har varit ensam hela dagen då sambon var tvungen att styra med annat, tänkt 100ggr "hur ska jag klara det här när han börjar jobba och jag alltid är ensam?" hade tänkt åka till min syster kl 10, kom inte dit förrän kl 12 pga av div. göromål då vi blivit mer hungriga, mer ledsna, bajsat ner oss, basat ner oss en gång till osv... ja de här med att hålla tider kommer nog inte riktigt gå så bra framöver har jag konstaterat =)

Men trots att hon faktiskt fick mig på riktigt dåligt humör idag, räcker de med att hon bara tittar upp med sina stora blå ögon sådär oskyldigt någon sekund så är det som bortglömt det jag nyss svurit om

Hon är det bästa jag har, blir gråtfärdig bara vid tanken på att något skulle hända henne, hon är mitt allt, min lilla snörpa...som imorgon är en vecka gammal =)