Idag var det tänkt en promenad och träff med malin men stackrs hon låg i migrän så vi skjöt upp det. Istället ringde mamma och "var kaffesugen"...haha...jag vet nog vad hon var mest sugen på egentligen, som vanligt hade hon med sig en liten pressent till leia, gud vad alla skämmer bort lilla prinsessan, jag har knappt köpt något åt henne än =)

Men imorgon ska vi in till Norrköping för att handla lite födelsedagspressenter åt alla möjliga så de blir nog att köpa nåt fint till henne då kan jag tänka mig =)

Nyss inkommen från promenad, Leia sover skönt i vagnen där ute, känns skönt att man nu börjar få någon slags rutin på vad hon gillar och inte gillar, får till och med några få minuter för bloggandet emellan varven när man gör henne nöjd =) Hur mysigt det än är att bara mysa och ta hand om henne så är det rätt skönt att få sitta några minuter för sig själv, helt sjukt vad allt ändrat sig på några dagar egentligen...=)

Igår var faster Pernilla med familj här och Leia fick ännu mer fina pressenter, jeansklänning, nalle m.m

BVC var även här på hembesök och vi fick skönt nog behålla henne *skratt* hon hade ökat i vikt (vilket är de största orosmomentet just nu....om hon får i sig tillräckligt med mat eller ej) men de verkar hon få, tyvärr har hon åkt på "mjölkstockning", har egentligen inget med mjölk att göra, men hennes bröstkörtlar har svullnat av alla hormoner hon får genom mig, så nu har hon en liten a-kupa mini den lilla snörpan...inget farligt men kan göra lite ont på dom, värme var tydligen enda botet så hon fick en tubgaslinda med lite fetvadd istoppat runt sig, som en liten BH, ser rätt roligt ut när hon har kläderna på sig...liten bebis med bröst =)
Hoppas det går ner snart hur som helst...

Nu ska jag ta en dusch för sen vaknar nog lilla pyret och vill ha mat!
hej hopp!

p.s har kommit igenom alla besök med familjen nu, så nu börjar jag planera för att ta emot kompisbesök nästa vecka, hör av er när det passar så ska vi försöka styra upp nåt. kram från mig!

en vecka i en egen liten bubbla...

...så var det lördagkväll igen, för en vecka sen låg jag nu i soffan, försökte slappna av mellan värkarna för att sedan slumra till och sen vakna till att vattnet gick...konstigt hur livet kan förändras på bara några dagar, nu är det inte alls sig likt, nu sitter man här med en bebis på armen, en bebis som totalt vänt upp och ner på våra liv men bara på ett positivt sätt, dagarna består nu i att finnas till för lilla L, mata, söva, byta blöja, mysa, mata, söva, byta blöja och där emellan går man runt som i någon slags trans, får liksom ingenting gjort, går och tittar på underverket när hon sover, blir lika glad varje gång.

Även om hon idag höll på att få mig att börja gråta, haft en riktig skrikdag när inget varit bra, bara att glömma att försöka göra sig själv i ordning, eller att själv försöka ta sig något att äta, har varit ensam hela dagen då sambon var tvungen att styra med annat, tänkt 100ggr "hur ska jag klara det här när han börjar jobba och jag alltid är ensam?" hade tänkt åka till min syster kl 10, kom inte dit förrän kl 12 pga av div. göromål då vi blivit mer hungriga, mer ledsna, bajsat ner oss, basat ner oss en gång till osv... ja de här med att hålla tider kommer nog inte riktigt gå så bra framöver har jag konstaterat =)

Men trots att hon faktiskt fick mig på riktigt dåligt humör idag, räcker de med att hon bara tittar upp med sina stora blå ögon sådär oskyldigt någon sekund så är det som bortglömt det jag nyss svurit om

Hon är det bästa jag har, blir gråtfärdig bara vid tanken på att något skulle hända henne, hon är mitt allt, min lilla snörpa...som imorgon är en vecka gammal =)

Leia är äntligen hos oss!

Kom hem från BB igår eftermiddag, euforiska, lyckliga, , lättade, stolta och svävandes på små rosa moln (ja ingen mening med att ens försöka beskriva känslan för de går helt enkelt bara inte!) men samtidigt så oändligt trötta...trött efter förlossningen, sömnbristen (sovit 8 timmar på 3,5 dygn) och omställningen i sig. Har av den anledningen inte orkat ringa runt till fler än familjen, är superglad för alla gratulationer och hälsningar från er alla, det värmer starkt ska ni veta, och jag vill gärna att ni kommer hit framöver och hälsar på, men just nu när adde har sina 10 pappa-dagar känner jag för att ta vara på dem och bara vara "vi 3" .

Har fått så många råd från alla som inte tagit vara på dom första dagarna utan haft mer eller mindre kaffe-stuga hos sig för jämnan, knappt inte hållt sitt eget barn för att bebisen istället vandrat runt i alla andras famnar, så nej, de här dagarna kommer aldrig tillbaka och så vill jag inte ha det.Sen kommer vi självklart ta emot besök av mor och farföräldrar, syskon och så, och det är ju en hel del för oss, så jag tror att det ändå är uppbokat nästintill hela denna vecka, iallafall nåt besök varje dag...men det är ju väldigt kul samtidigt.

Men hoppas ni förstår att ni får vänta lite på att glutta på Leia, men ni ska få det, jag lovar ! =)

Vet att det är många som väntar på min förlossningsberättelse, håll i er, här kommer den (även de svårt att förklara med ord, men jag gör ett försök =)

Lördag 17/4 vid 04-tiden på morgonen vaknar jag med värk som liknande mensvärk (fast lite starkare) kom återkommande var 8-10 minut, förstog då att något var på gång, men försökte somna om, men lagom som jag somnat om var det dags för en ny värk, så höll det på hela morgonen, ringde in till förlossningen vid 07-tiden (mest för att berätta att jag fanns och kanske var på gång under dagen) man behöver ju inte åka in till förlossningen förrän värkarna kommer var 3-4 minut så jag hade ett tag kvar, men kändes ändå skönt att prata med dom.

Värkarna fortsatte på samma vis hela morgonen, förmiddagen, eftermiddagen, var nere på var 6:e minut ett tag, tog då en promenad för att sätta fart på det...men icke...klingade istället av några timmar (!!) de blir nog ingen bebis tänkte vi och kände oss lite smått uppgivna...senare på kvällen kom dock värkarna tillbaka igen, men fortfarande med hela 10 minuters mellanrum...la mig i soffan och deppade lite, somnade till framför en film, men vaknade ju var 10e minut, men kunde på något konstigt vis ändå slumra till emellan värkarna, straxt efter kl 23 vaknade jag till av ett märkligt "knäpp" där nere sen anade jag något blött i trosorna....men de kan väl inte vara..??? satte mig upp och jooo....vattnet hade gått, tog mig till toaletten medans byxorna blev nerdränkta i fostervatten och hojjtade till adde på vägen till toan att nu minsann tror jag de händer grejer här *överlycklig samtidigt lite lätt panikslagen* Tvättade av mig inne toaletten och ringde sen förlossningen igen. Fick en tid till morgonen därpå kl 10:00 för kontroll, skulle höra av mig om fostervattnet ändrade färg, om jag fick feber eller om värkarbetet tilltog.

Hopp..lätt att gå och sova nu då...när man visste vad som väntade, vi packade hur som helst det sista till BB-väskan ifall det skulle komma gång mer under natten eller om det skulle bli igångsättning när vi kom in på kontroll morgonen därpå. Gick och la oss vid 1-tiden, jag hann ligga i sängen ca 15 minuter sen kom värkarna helt plötsligt var 6e minut, sen var 5e minut...avvaktade ngn timma men ringde sen förlossningen eftersom de sagt så, men de tyckte att mina värkar höll i sig för kort tid (höll i sig ½minut och det skulle tydligen inte hända så mycket för själva öppningsarbetet om de inte höll i sig upp emot 1 minut) "lägg dig och försök sova fick jag till råd, det är sällan någon förstföderska får barn hemma, de här kommer nog ta tid och du behöver inte vara orolig att ni har en bit att åka, försök vila...jaha tänkte jag, hur fan ska de gå? =) Satte på mig TENS-apparaten jag hyrt, men den gjorde ju ingen större nytta eftersom jag inte hade ont i ljumskar eller rygg (där man kan koppla den) jag hade bara ont i nedre delen av magen men jag körde på hur som mest för att rent psykologiskt ha något att ta till när värkarna kom. Värkarna fortsatte att komma tätare och tätare och tillslut kom de varannan minut (men varade fortfarande vara ½ minut) Adde hade somnat till och jag tänkte "jag smyger ut, stänger dörren så han får sova vidare" *skratt* hur man nu ens kan tänka så när man själv vet vad man ska genomgå, Vankade av och ann i huset, duschade varmt och tyckte väl att de egentligen fortfarande var relativt uthärdigt men blev mer orolig för att värkarna kom så tätt...gick upp i sovrummet och då vaknade adde, när han då såg hur ont de ändå började göra på mig och hur tätt de kom fick jag mig en mindre utskällning för att jag inte väckt honom...kan ju hålla med om de nu, men har hört fler som tänkt likadant...omtänksam som man e =)

Ringde återigen in till förlossningen och sa att jag börjar känna det som jag vill komma in nu vad ni än tycker, fick till svar att "du är välkommen om du känner dig orolig men var beredd på att vi inte kommer kunna göra så mycket eftersom ditt förlossningsarbete ännu inte kommit så långt (med tanke på de korta värkarna) Det skiter jag i tänkte jag och vi satte oss i bilen för jag kände ändå på mig att de inte var som dom sa...

Kl 05:00 är vi inne på förlossningen, blir undersökt och har då öppnat mig 3 cm, barnmorskan som jag haft kontakt med via telefon sa lite snopet att "jaha dina värkar måste nog ha varit längre än en halv minut ändå..." men jag tänkte att klockan kan jag ju faktiskt, var nog mest att hon kände sig lite dum...

Jag hade planerat att få ryggbedövning, men det tyckte barnmorskan vi skulle vänta med, bestämde att jag skulle börja med ett varmt bad så länge, sagt och gjort 06:00 ligger jag i och har det rätt så bra i ett glödhett bad...även om värkarna kom tätt, hade det bra ca 15 minuter, sen kommer värkarna med nästan 1 minuts mellanrum och ändrar helt karaktär...kändes liksom som att hela kroppen ville ta i samtidigt..."men de kan ju bara inte vara så att det redan är dags för att krysta, jag har ju många timmars jobb kvar fram tills dess efter allt de sagt till mig här?"

Blev starkare och starkare värkar och jag vet att jag tänkte: Hur fan ska de här gå egentligen om det känns så här redan nu?!!? Jag kommer definitivt inte att överleva detta!

Blir mer o mer panikslagen av denna känsla, och ringer på klockan, säger att jag snart inte står ut längre, får rådet att ligga kvar i badet och fylla på med mer varmvatten....gör som dom säger, 5 minuter efter att personalen gått därifrån ringer adde på klockan igen, för då kunde jag knappt säga vad jag ville till honom, ville helst krypa ut mitt eget skinn...då kommer barnmorskan in och säger att jag kan gå in på förlossningsrummet om jag tycker det är jobbigt att ligga i badet...

"jaha, gå in på förlossningsrummet tänker jag, hur ska jag ta mig upp från badkaret först o främst, jag kände det mer som att jag ville föda barn där i vattner" Efter mycket stök och hjälp från adde är jag hur som helst inne på mitt rum, nu har värkarna blivit ännu starkare, kändes som jag började klättra på väggarna för att jag inte visste hur jag skulle sitta,stå eller ligga, och i och med att personalen menade att de inte var dags än undrade jag hur fan de skulle bli sen när det var så här djävligt nu...

Skiftbyte i personalen, och den nya personalen kommer in på mitt rum, de undersöker mig direkt och konstaterar att på den timman jag legat i badkaret har jag öppnat mig från 3 till 10 cm, det var alltså krystvärkar jag haft ett tag, inte så konstigt att jag kännt som jag gjort, det som gjorde mig mest nöjd i det läget var att nattpersonalen (som jag fick känslan av att de inte riktigt tog mig på allvar) kom in i rummet en sista gång och fick då reda på att det var dags att börja krysta för mig...Oj vad bra du jobbat på i badet Therese! Jo tack tänkte jag, och insåg att min plan med ryggbedövning hade gått i stupet p.g.a att dom inte undersökt mig när jag hängde på klockan, utan tyckte bara att jag skulle fylla på med varmvatten i badet...

hur som helst, dags att börja krysta, var på något underligt sätt en befrielse, trots smärtan så kändes det ändå skönt i jämförelse med de vanliga värkarna...nu hände det nåt...för ett tag vill säga, gick jättebra till en början, men efter 1 timmas krystvärkar avtog mina värkar i styrka, livmodern var trött, fortsatte dock kämpa på, kämpa,kämpa,kämpa tills jag var blå...2,5 timma senare med krystvärkar fanns det inte speciellt mycket kraft kvar, även om de hela tiden sa att jag var väldigt stark, men min kropp ville liksom inte längre va med på tåget eftersom det blev så korta och svaga värkar...en till barnmorska tillkallades, de försökte hjälpa till genom att häva sig på min mage samtidigt som jag kystade, hände inget....läkare tillkallades och det disskuterades en stund, jag börja känna oro för barnet eftersom det kan bli lidandes om det drar ut så här länge på tiden, men alla värden tydde hela tiden på att bebis mådde bra där inne.
Beslut om sugklocka togs och det är väl mer eller mindre en skräck för de flesta eftersom det är allmänt kännt att man går sönder mer då...men just då kände jag bara "gör vad ni vill, bara vi får ut bebisen, för jag pallar snart inte mer"

Ytterligare en barnläkare tillkallades ifall bebis skulle må dåligt då den kom ut, var nu rätt många i rummet, men jag såg det mesta som skuggor bara...

Läkaren hjälpte till under 2 värkar med sugklockan, sen tog hon bort den och jag födde fram lilla Leia på egen hand sista biten...får upp vårt mirakel på magen kl 09:57 och allt det hemska var försvunnet, när jag sen får höra att barnläkaren inte ens behöver titta på henne för att allt ser helt normalt ut blev jag lättad.

Nu låter det som en mardrömsförlossning kanske, och ja..de blev ju lite komplikationer, men värkarna hemma var ändå hanterbara, det som var värst var nästan känslan av att nattpersonalen bedömde att jag kom in mest för att "lugna mig" att det inte var dags än, men i själva verket ska de börja krystas...och sen givetvis att det blev så himla utdraget, många har krystvärkar i 30minuter upp till en timma, jag låg 2.5 timmar och det tog på krafterna, hade det inte varit för dom 2 sakerna hade jag nog upplevt förlossningen så mycket mer positivare.

Men trots detta var det värt varenda pina, att jag känt mig totalt utpumpad på kraft, känns som ett ånglok kört över min kropp (träningsvärk i varenda muskel), att man knappt kan sitta ner för ett "ömmande nedre", ännu mindre sugen på att gå på toaletten gör inte de minsta, för varje gång jag tittar på vårt lilla under så blir jag varm i hela kroppen - ÄLSKAR DIG LEIA -

NÅGON TIMMA GAMMAL

1 DAG GAMMAL (BLEV KVAR PÅ BB 2 NÄTTER)

STOLT KUSIN HADE PLANERAT LÄKARBESÖK PÅ VRINNEVI, VAR JU GIVETVIS TVUNGEN ATT TITTA PÅ SIN EFTERLÄNGTADE KUSIN

2 DYGN GAMMAL - NU DRAR VI HEM TILL OLSTORP! (SER INTE HELT NÖJD UT DOCK=)).
TRÖTT PAPPA OCH LITEN LEIA LIGGER HEMMA I SOFFAN OCH TITTAR PÅ FOTBOLL =)

2 dagar kvar till BF, eller???

Så var det fredag igen, 39+4....BF på söndag, men vi får väl se om lille krabaten tänker fortsätta sin resa där inne i magen, själv ser jag helst att h*n kommer ut och kan ligga ovanpå min mage istället för inuti =) Känns som att platsen där inne börjar tryta på allvar nu...ringde faktiskt förlossningen igårmorse, då jag hade lite molande mensvärk på natten och lite blödningar, men va inget att oroa sig för, troligtvis den omtalade "slemproppen" som lossnat (vilket jag även misstänkte, men ändå vill man ringa in för säkerhetsskull) Bara att avvakta och invänta att det sätter igång på riktigt...vilket i värsta fall kan ta 2 veckor till, för då kommer jag bli igångsatt om inget hänt. Men de ska nog komma igång snart (håller hoppet uppe) har börjat få lite mer molande mensvärk i nedre delen av magen, kanske betyder nåt? Vi hoppas det i alla fall!

Bild från v 39, tyvärr har min mage dekorerats med en hel del bristningar nu, jag som varit så stolt över att jag inte haft en enda bristning fram tills bara för några veckor sen, men de får man väl se som ett minne för livet på de underbara som ändå sker där inne? Nu kan jag inte bli så mycket större för då spricker min mage hur som helst känns de som! Ligger dock fortfarande på kurvan även om jag och många andra verkar tycka att jag har en enorm mage...

Helgen ska ju inte bjuda på något vidare väder så de får bli en del fix och styrande inomhus, sen kommer vännen Maria på besök på söndag (om jag fortfarande är hemma) vilket ska bli mycket skoj.

Ha en bra helg gott folk!!!

"ja jag svarar i telefonen vilket innebär att jag är hemma, nej jag känner inte att något är på gång, och ja jag hör av mig när allt är klart!"

Vet att det är i all varmaste välvilja (och jag skulle förmodligen vara likadan själv) MEN det börjar bli lite jobbigt med folk som ringer (syftar främst på min kära mor som är såååå nervös) och säger: jaha du var hemma?? Ja vad f*n tror du att jag svarar för?!!?

Igår tog det priset, jag och en kompis skulle fika på Åbergs (där mamma jobbar) vilket kära mor visste om...när vi råkar bli lite sena ringer hon till min syster och är helt hysterisk och undrar vart jag är....

När jag inte är inloggad på MSN ringer hon för att se att jag är hemma (är oftast inloggad även om jag inte sitter vid datorn)

När jag igår sa åt henne att inte ringa på kvällen, lydde hon duktigt min order *hallelulja* men ca 30 sekunder efter att jag ändrade min status på MSN från "online" till "visas som offline" loggade hon ur MSN - har en viss känsla av att kvällen blev jobbig för henne igår när hon inte hade någon kontroll varken över MSN eller telefon...haha...söta lilla mammsen...Vet ju att hon menar väl och tycker förmodligen att det är 100ggr värre än jag själv tycker, men ibland tappar man tålamodet när man själv bara vankar omkring och väntar o väntar och känner sig mer eller mindre tjutfärdig om dagarna...sen kommer det ett samtal med "jasså du är hemma än"

Nog pratat om det, snart så kommer bebis hur som och då har vi gänget ståendes på trappen för jämnan istället =)

Var på rutinkontroll hos barnmorskan igår, vilket passade bra med tanke på att jag natten till igår började fundera på om vattnet börjat sippra lite långsammt, men BM trodde inte det var det, men uppmanade mig att hålla lite koll ändå, allt såg hur som helst bra ut, men BM blev lite förvånad över vilken vilde de är i min mage, ändrar sida kors och tvärs, vilket de inte brukar göra så här sent...hon var tvungen att dubbelkolla så huvudet verkligen var fixerat, men det var väldigt fixerat...så de behöver man ju inte vara orolig för, men ibland känns de som barnet gör kullerbuttor fortfarande där inne, när magen helt försvinner på ena sidan av magen och sen pekar som en kon ut åt andra sidan, blir förvånad över att livmodern och hud och hela alltet håller...känns ju som de skulle kunna spricka sönder när som när hela magen buktar åt ett håll...

idag är de strålande sol och nu ska jag ta en kopp kaffe och lägga mig i solstolen en stund...20 grader varmt mot husväggen och klockan är bara 11 på fm.

ha en bra dag i solen!

Lite bild-trix!

I brist på annat att roa sig med sitter jag och tittar på alla hundratals kort man har sparat på datorn, måste få någon slags struktur i alla mappar och även framkalla de som ska framkallas!

Lekte lite med en del bilder, tror ni sett dom förut...den ena på mig o adde från dominikanska republiken och den andra på mig o magen (magen som i jämförelse mot nu var relativt "liten" på bilden) =)

grå dag...

..hade räknat med sol idag, men vaknade istället till regndropparna på fönstret *typiskt* jag som hade lite ute-projekt att styra med idag, känns inte så lockande längre...sååå...vad göra??
Sambon åkte nyss iväg för att hjälpa sin bror med ett bygge, jag får roa mig med något på egen hand...kanske baka lite? Får dock inte plats med mer i frysen =) Får väl snart slänga maten i frysen för att få plats med alla bakverk =)

Nej idag skulle bebis gott o väl passa på att komma tycker jag, har ändå inget annat planerat =) Men den tittar väl ut när man minst planerat det har jag en känsla av...=)

Vad styr ni med en dag som denna??Några tips??

Handikappstillstånd tack! =)

Kära mammsen har knäckt till ryggen, och eftersom hon inte klarar att trycka ner kopplingen på bilen fick jag rycka ut idag för att skjutsa henne till kiropraktorn...skrattade åt oss själva mitt i eländet, när vi segade oss fram på gatorna...den ena stel i ryggen som en pinne,halt och lytt och den andra (jag) stor som ett hus och knappt "gångbar".

Något som förvånar mig är ju att man tappar ovanligt mycket saker på backen när det känns som ett helt företag att ta sig ända diiiiiit neeeeeeer för att sedan kämpa sig äääännnnddddaaa uuuuppp igen, hej o hå! Roligt hade vi i allafall, 2 handikappade på turné minsann!

Och mamma fick arbetsförbud även imorgon så hon ska ha skjuts in till norrpan även då, klart jag ställer upp, eller ska vi boka färdtjänst med en gång? =)

Påsk-helgen

Var ett tag sen det skrevs här så nu dags för lite uppdatering =)

Påskhelgen har gått, några lugna sköna dagar och bäst av allt att sambon varit ledig vilket innburit att jag fått lite uppassning och framförallt sällskap =)

Några dagars sol och värme blev det också vilket välkomnas mer av, drog snabbt fram solstolarna till husväggen där det var 25 grader varmt, blev några timmars halvslummer i värmen (nästan så jag till och med hann och bli lite sådär snyggt rosa-skär i ansiktet =).

Går in i v 39 idag och nu får bebis snart ta & titta ut, vi längtar ju efter dig!!

"Paddan" installerad i solstolen, gräsligt så stor & svullen man börjar bli nu

Besök av en söt påskkärring & påskgubbe, ser dock inte speciellt glada ut på kortet =)

Cup-cakes till fika när bästa Angelica & Pernilla kom på besök, nästa gång ni kommer får ni gosa bebis, jag lovar =)

Planterat lite vår-arrangemang för att fördriva tiden en dag

Ovälkommen gäst låg utanför trappen förra helgen, imponerad att jag ens vågade närma mig för att ta ett kort på tok-stållen som inte riktigt kan ha alla "flingor i paketet" när han kommer fram fast inte ens snön är helt borta?

Idag är det återigen vardag, vilket inneburit den obligatoriska vecko-handlingen på förmiddagen, ja ni hör ju hur spännande mitt liv är numera *skratt* Imorgon ska det besiktigas en bil och sen blir de att träffa Jenny med lilla bebisen ngn dag med. Försöker ha något inplanerat varje dag för att få tiden att gå, men nu räcker det med "det lilla" för man blir rätt så trött av de minsta. Har kommit på ihelgen att jag faktiskt kan lägga mig ngn timma mitt på dagen för att vila (ja maria...det är faktiskt sannt) och att det är otroligt skönt när man inte sover så bra nattetid...ska göra vad jag kan för att "hålla fast vid det" =)

Hoppas er helg varit bra!!!