När vardagen rullar på utan att man riktigt hinner stanna upp & tänka efter, blir jag lätt otacksam & gnällig. Men sen kommer stunder då jag nästan måste nypa mig hårt i armen för att jag undrar om det är sannt...en sådan stund har jag haft idag, känner mig nästan som en prinsessa som har allt det jag önskat mig, insåg hur mycket jag älskar att bo där jag bor, min sambo, familj,vänner och ja...livet!
Var ute på promenad på eftermiddagen, när vi närmade oss vårt hus såg jag hur flera träd blommade för fullt på våran tomt,fantastiskt fint! Detta hade jag inte ens uppmärksammat innan. Är det så, att man ser inte det som är allra närmast, att man ska behöva se saker från andra sidan för att man ska inse hur fint saker & ting är eller hur bra man har det?
Tänker på mitt jobb, där jag möter människor som har obotbar sjukdom och vet att de inom kort kommer att skiljas från familj & vänner, det slår mig oftast hur himla tacksamma dom ändå är till livet, vilket vi andra oftast kanske inte är?
Är det så, att vi ska behöva se saker från andra sidan?
Love U baby! Kan tänka mig att ni har det såå underbart där ute :) Snart kommer jag och hälsar på. Puss
SvaraRadera